Lexical Density of the verse, for usage of Artificial Intelligence (AI) & Computational linguistics
Number of words: | |
---|---|
Lexical Words:* | |
Non-lexical words:** | |
Lexical Density: |
* Words of Noun, adjective, verb & adverb
** Words of Pro-noun, post-position, conjunction & interjection
داستان اندر ٻيو اندراج
- (وائِي) اللهَ سائِين، سائِين ! پُئان…
- (وائِي) اي مِيان سَڄَڻَ، تو ري…
- (وائِي) سَميعُ بَصِيرُ عَلِيمُ، حَيُ ھَميشه،…
- (وائِي) مَوتَ مُندَ نَہ آھي، تائِبَ…
- (وائِي) وَجَھَ مَنجِهہ خَلِيلُ، اَندَرِ آذَرُ…
- (وائِي) پانڌِي سو مِڙئومِ، ھادِيءَ ھَٿُ…
- (وائِي) پِرِيَنِئُون پوءِ، موٽِي موٽِي نَہ…
- (وائِي) ڏيرَنِ مُل ڏاڍائِي، يا اِلاھِي،…
- (وائِي) ڪِي اُنِهين ۾ آھي، ھُوءِ…
- سُر آسا جَي وايون جي وائِي
جيڏِيُون آئُون ڪا پاڻَ وَھِيڻِي آھِيان، ڪا مُون سارَ لَھِيجا،
جيڏانھَن ھَلائِينِمِ سُپِرِين، پيرَ اوڏاھِين پايان،
قَلَمُ ڪاتِبَ ھَٿَ ۾، آئُون ڪا لِکِئي مان لِکَ لاھيان،
واڳَ ڌَڻِيَنِ ھَٿَ ۾، ڪيڏانھَن ڪَرَھَلُ ڪاھِيان.
سَدا سُپَيرِيَن لَئي ويٺِي ڪانگَ اُڏائِيان،
اِيندا عَبدِالْلَطِيفَ چئَي، آسَ اُميدَ نَہ لاھِيان.
رسالن ۾ موجودگي: 76 سيڪڙو
گنج ۾، سرود آسا، بيت نمبر : 3427
جٖيْڎِيٌ اٰءٌ ڪَا پَانَ وَهِيْنِيْ آَهِيَان﮶
ڪَا مُنْ سَارَ لَھٖيْجَا﮶
جٖيْڎَاہَ هَلَائِيْنِمِ سُپِرٍ پٖيْرُ اُوْڎَاہٍ پَايَان﮶
قَلَمُ ڪَاتِبَ هَٿَم﮼ اٰءٌ ڪَا لِکٖيْ مَا لِکَہ لَاهِيَان﮶
وَاکَہ ڌَنِيَنِ هَٿَم﮼ ڪٖيْڎَاہَ ڪَرَهَلُ ڪَاهِيَان﮶
ھِي وائي ٻين سھيڙيندڙن وٽ ڏِسو
TRANSLITERATION
सिन्धी देवनागिरी
जेडि॒यूं आऊं का पाण वहीणी आहियां। का मूं सार लहीजा।
जेडां॒हं हलाईंनिमि सुपिरीं। पेर ओडा॒हीं पायां।
क़लमु कातिब हथ में। आऊं का लिखिए मां लिख लिह्यां।
वाग॒ धणियनि हथ में। केडां॒हं करहलु काहियां॥
ROMAN SINDHI
jeddiyoo'n aaun kaa paann'a waheenni, aahyaa'n, kaa moo'n saar'a laheejaa,
jeddaanh halaaeem'ay supiree'n, per'a aoddaahee'n paayaa'n,
qalam'u kaatib'a hath'a mayn, aaun kaa lakhhi'ye maa'n likhh'a laahyaa'n,
waagg'a dhanniyan'ay hath'a mayn, keddaanh'a karahal'u kaahyaa'n,
sadaa supariyan la'ee wethhi kaang'a uddahiyaa'n,
eendaa Abdul'Lateef'a chae, aas'a umeed'a na laahyaa'n.
TRANSLATIONS
My friends! Even my personal management does not rest with me. O Allah! Kindly take care of me. Wherever my Beloved sets me, I shall set foot in that direction.
بندہ آزادی طبع دارد ز حد،
عاشقی آزادی نخواہد تا ابد۔
(Roomi)
It is only the slave who longs for emancipation. The lover never craves for it.
The pen is in the hands of the Writer (Allah). How can I lessen to the least extent, what He is pleased to prescribe for me?
The reins are held by my Master, Allah. Where can I drive my camel (i.e. direct my body?)
I am constantly waiting for the Beloved. I send out crows to bring his tidings (i.e. I eagerly yearn for Him).
Abdul Latif says: “the Beloved shall come to me. Hence I should not give way to despondency”‘
“The whole movement starts from an impersonal element and by a series of necessary steps, ending in an action. But what is the role of the person in whom this drama is enacted? Ghazali’s reply is that he is only the stage, and the only Actor on the stage is God”.
(The Metaphysics of Roomi by Doctor Khalifa A.H.).
O mates I cannot behave on my own, take care of me,
Wherever he asks me I step to that direction,
The pen is in hand of the writer, how could I change it slightly,
Reins are in hands of the master where I drive my camel,
I always fly crows for beloved,
Abdul Lateef says, he will come I should not give up hope.
ندارم اختیاری بررضای خود
بیاد آری از مہر و عطای خود
بر آن راہی کہ گرداند مرا جانان
روم برویءِ من ازپاس وفای خود
قلم در دستِ کاتب ہست و نتوانم
حذف یک حرف سازم از قضای خود
عنان در دستِ مالک ہست و چارہ نیست
رسانم اشترم را چون بجای خود
روانہ می کنم پیغام جانان را
شدہ این روز مرّہ ماجرای خود
بخواہد آمد آن روزیءِ بہ صحن من
نیم نومید من از آشنای خود
پیا ملن کو چلی ہوں سکھیو رکھیو میرا دھیان
کیسے ہانکوں اونٹ کو اپنے باگ ہے ان کے ہاتھ
مڑ جاتے ہیں پائوں ادھر کو چاہیں جدھر کو ناتھ
بھاگ میں ہے سو بھوگ رہی ہوںمیں برھن انجان
رکھیو میرا دھیان
ان کے دوار کی داسی ہوںمیں، ٹوٹ نہ جائے آس
کہے ’لطیف‘ وہ آجائیں گے، کبھی تو میرے پاس
ان پہ بھروسہ ان کا سہارا جب تک جان میں جان
رکھیو میرا دھیان
کچھ بھی کر نہ پاؤں سب ہے سجن کے ہاتھ میں،
جدھر لے جائے ساجن میرا، ادھر کو ہی میں جاؤں،
قلم ہے ہاتھ میں ساجن، میں ذرا بدل نہ پاؤں،
باگ ہی ہاتھ میں مانگ کی، میں کیسے اونٹ لے جاؤں،
ساجن خاطر میں تو ہرپل، بیٹھی کاگ اُڑاؤں،
کہے لطیف کہ آئے گا وہ امید بندھاؤں۔